Hello Hong Kong
Nattbuss here we come
Nu börjar resan närma sig sitt slut för idag var sista dagen här i Yangshou!
Planen var att vi skulle ha besökt en grotta med värsta lerbadet, men efter en massa frågande tvingades vi inse att det skulle vara för kallt till och med för vårt vikingablod. Så istället har vi tagit det lugnt här i staden, besökt en park, tittat på tanter som gjorde tai chi, besökt matmarknader och ätit våfflor.
Nu ska vi snart ut för att äta middag och efter det bär det av mot Hong Kong, med nattbuss!! Resan tar ca 10 h, så klockan 07.00 imorgon kommer vi vakna upp i Shenzhen där vi korsar gränsen mellan Kina och Hong Kong för att sedan ta metron in till centrum. Har aldrig åkt nattbuss förut så är fett taggad på detta!! Vi har bunkrat upp med kinesiska sömnpiller, så förhoppningsvis kommer vi få sova lite också. Det brukar i och för sig inte vara något problem för min del, jag kan somna var som helst och hur som helst…
Xingping
Hästberget som verkligen inte såg ut som några hästar. Kineserna som kom på detta lär ju ha druckit lite mycket risvin eller något...
Bamboo Rafting
Moon Hill
WOHO!
Jag var supertaggad när jag vaknade ur morse och klev upp ur (den ovanligt sköna) sängen. Det var ju första dagen i Yangshuo, första dagen på semestern och första dagen för nya äventyr! Supertagget höll i sig i ungefär 5 min, dvs. fram till att jag drog bort gardinerna och insåg att det regnade. Fan också. Vi som i princip bara hade massa utomhusaktiviteter planerade.
Efter att ha pratat med receptionen visade det sig att det dessutom antagligen skulle vara mer eller mindre regnigt hela veckan. Men lite regn har väl ingen dött av tänkte vi och taggade om. Herregud, har man köpt och släpat med sig både regnjacka och paraply så vore det ju synd om dem inte kom till användning. Så vi hyrde varsin cykel, tog en karta och gav oss iväg mot Moon Hill som var dagens mål. Och tur var väl det, för regnet drog vidare och vi fick en helt fantastisk dag bland Yangshuos magiska omgivningar.
Efter ett par första skräckfyllda minuter vande vi oss rätt snabbt med alla bilar och mopeder som aldrig verkade ha hört talas om högerregeln. Snart blev det också betydligt lugnare när vi kom ut från staden. Alla kineser vi mötte var väldigt glada och nyfikna på oss, de hade uppenbarligen inte heller mött några västerlänningar förut. Efter ett tag kom vi fram till denna gigantiska fjäril som markerade ingången till någon grottgrej. Vi nöjde oss med att smygfota utanför.
Omgivningarna var så himla fina! Det kändes verkligen som om vi befann oss i filmen Avatar med alla berg, moln och floder runt omkring oss. Vi såg verkligen allt och lite till; blomsterfält, risodlingar, vattenhjul, tandemcyklar som satt ihop på bredden, en kamel... ja det sista var precis lika konstigt och otippat som det låter som. Fick den tyvärr inte på bild. :(
Efter ytterligare några kilometer kom vi fram till vårt mål, Moon Hill, vilket är ett berg med ett månformat hål. Det var dock högst oklart vilken väg vi skulle ta för att komma upp på berget. En kinesisk tant ville sälja oss biljetter för 20 yuan för att visa oss ”the local way”, men vi tyckte hon verkade lite skum. Sen hittade vi två kinesiska snubbar som knappt kunde ett ord kinesiska. På något sätt lyckades vi ändå kommunicera och det visade sig att dem också skulle upp till Moon Hill och tydligen kände till en hemlig väg där man slapp betala inträde. Gratis är gott, tänkte vi och hängde på dem över en mur.
Efter 15 min leriga stigar och branta trappor kom vi till toppen. Galet fint och mäktigt! Vi höll ihop hela tiden av våra nya kinesiska kompisar, som hette typ Lu och Lung. Eller antagligen hette han inte Lu, för det betyder gata på kinesiska, och det vore väldigt konstigt även för att vara Kina...
18h på kinesiskt nattåg
30 min buss från Guilin North till Guilin South
2 h buss från Guilin till Yangshuo Station
#preachforparis
Sparkling wine & Fancy toilets
Himmelskraparen vi åkte upp i <3
Vi kände oss som vanligt något felplacerade i dessa sjukt fancy miljöer men hotellpersonalen var jättetrevlig och lotsade oss till rätt hissar. Baren låg på 92:a våningen (!) och det visade sig även att det tydligen just idag var Ladies Night. Så istället för att köpa en svindyr drink fick vi gratis sprakling wine hela kvällen. Ingen aning om det fanns en maxgräns på hur många glas man fick ta, men efter fem stycken så kände vi oss rätt nöjda och lullade hemåt.
Innan vi åkte tog vi en tur till toan (av en slump, vi gick fel) och jäklar vilken tur alltså! Har aldrig varit på en så cool toalett! Hela rummet luktade spa och själva toaletten var sjukt high-tech och sprutade sprutade vatten och luft åt alla håll. Dessutom kunde man borsta håret med typ den bästa hårborsten någonsin. Jag var väldigt sugen att sno de, men Amanda sa nej. :(
Nu drar vi vidare mot nya äventyr under vår fria vecka! I eftermiddag ska vi åka med ett nattåg som efter 18h kommer ta oss en bra bit söderut till Guilin och Yangshou. Om wifi är med oss så hörs vi där!
The bittersweet life of Shanghai
Ibland är det så mycket smog att man knappt ser toppen av skyskraporna.
Morgonen då Ida förlorade sin plånbok
Tänk er detta:
Det är torsdag morgon. Du sitter i en lägenhet i Shanghai. Om några minuter ska du ta metron till jobbet. Du tittar ner i väskan för att ta upp plånboken…
Du tänker FML. För plånboken är inte där.
Ganska jobbig situation när man inser att det i plånboken fanns både mastercard, id och pengar. Ganska väldigt jobbigt till och med. Hur löser man då detta? Efter att man letat runt i lägenheten som en idiot kan man förslagsvis springa allt vad man kan till stället där man hade plånboken senast, McDonalds längre ner på gatan i mitt fall. Väl där kunde såklart inte personalen engelska och fattade noll av mina enträgna ”Wallet? You found wallet?”. Då bytte jag strategi och försökte göra en charader istället. Pekade på en annan kunds plånbok, låtsades tappa den, sa ”oh no, I dropped!”, låtsades leta… tillslut fattade en kund vad jag ville och översatt till personalen. Men dem bara skakade på huvudet och sa att de inte hade hittat något.
Fett depp började jag gå därifrån och undrade vad fan gör jag nu? Men jag hade inte hunnit många meter förens jag blev ikapp sprungen av någon ur personalen, tydligen hade de plånboken i alla fal!
Moralen av denna historia:
Ät inte på McDonalds och börja i teater, det kan hjälpa er från många jobbiga situationer.
Te och tortyr
Rullbandssushi
Det ljuva hotellivet
Yu Yu Garden
The great wall of China
Kinesiska muren är något jag velat se i hela mitt liv och det var faktiskt en av de största anledningarna till att jag ens ville till Kina! Muren är ju med sina 2000 mil världens längsta byggnadsverk, men mycket har såklart blivit nerslitet med åren och stora sträckor är väldigt otillgängliga. Vi valde att boka en tur till Mutianyu eftersom man där både kan se de restaurerade och gamla delarna av muren. Dessutom är det inte lika många turister som hittar hit eftersom de flesta åker till Badaling, vilket är den del som ligger närmast Beijing.
Kvällen innan hade vi firat Halloween i baren på vårt hostel tillsammans med ett gäng spanska killar. De hade dagen innan tagit exakt den tur som vi planerade göra. De gav oss tipset att vi verkligen skulle försöka ta oss så långt och högt vi kunde på den 1,5 h vi hade på oss innan vi var tvungna att vända. Man startar vid torn 14 och tydligen hade spanjorerna tagit sig ända till 30, vilket de sa att vi inte skulle klara. ”But try to get to 20 at least.”
Så kom dagen för våran murtur och vi satt oss på en kall och skumpig buss som åkte i ca 2 h mot byn där man startar. Jag och Amanda köpte biljetter till en cabel car som tog oss direkt till torn 14 och satt sen igång att vandra. Även idag hade vi blå himmel och det blev snabbt jäkligt varmt så våra nyinköpta pannband och tjocktröjor kom inte till någon vidare användning. På många ställen var det sjukt branta trappor, vilket kändes i både flåset och benen, men vi knatade på och försökte hålla ett snabbt tempo utan för många pauser.
När vi hade gått i endast 40 minuter så såg vi plötsligt att det stod 23 på ett av tornen. En liten kinesiska kvinna ville ta kort på oss för att fira att vi tagit oss till toppen. Här slutade nämligen den restaurerade delen och resten av muren vandrade man på egen risk. Vi hade trott att det skulle ta mycket längre tid att ta oss hit och fortsatt framåt, nu helt säkra på att vi skulle nå torn 30.
Vägen blev dock betydligt mer svårtillgänglig, mer som en stig med lite träd och buskar överallt. Mängden vandrare minskade också avsevärt och vi kände oss nästan ensamma på denna gigantiska mur.
Det blev dock som allra knepigast när vi kom fram till torn 29. Vägen härifrån och upp till 30 var en brant sluttning med väldigt mycket lösa stenar och det var rätt svårt att hitta bra fotfäste. En kinesisk vandringsgrupp som var på väg ner stirrade misstroget på oss två unga turister och sa ”You very brave, be careful.”
Det tog nästan 15 min att gå/klättra/dra sig uppåt den sista lilla biten, men herregud vad det var värt det! Muren ringlade sig hur långt som helst och bergen och naturen runt om var helt magisk. Alltså det är säkert något fel på mig för jag får verkligen sjuk gåshud av sånt här. Skykrapor i all sin ära, men jag skulle hellre välja denna vy alla gånger i veckan.
