Redan första natten vakande Amanda av att hon hörde ljud i köket och väckte mig panikslagen eftersom hon trodde någon brytit in sig in. Jag gick och kollade och såklart var det ingen där. Vi tänkte båda att det hade någon naturlig orsak eftersom det var ett väldigt gammalt hus som dessutom var ganska lyhört. Morgonen därpå såg vi dock att något hade varit och mumsat på vårat bröd och insåg att vi haft råttbesök. Vi hörde av oss til hyresvärden som lovade att sätta in fällor. Jag märkte aldrig av råttorna men Amanda vaknade titt som tätt av att det lät. Hon kunde  dock ignorera det eftersom det inte var mer  än ljud.

 

Häromdagen så fick hon dock en oväntat närkontakt med en råtta när hon skulle gå upp på morgonen och det var liksom droppen. Vi klagade hos värden och förhandlade oss till rabatt på boendet, men vår mysiga lilla lägenhet kändes plötsligt betydligt mindre mysig. Nu var frågan stanna eller flytta? Vi hade fyra dagar kvar som redan var betalda och att byta boende nu skulle bli både dyrt och bökigt. Själv hade jag ju heller aldrig varken sett eller hört råttorna så jag hade inte heller särskilt ont av dem.

 

Amanda hade dock väldigt svårt att sova och tillslut erbjöd sig hennes pappa att boka de tre återstående nätterna på ett hotell för sina flygpoäng. Vi tackade ja och förväntade oss visserligen en viss uppdatering mot vår lilla lägenhet, men HOLY MOLY... vi hade aldrig väntat oss detta?? Vi bor i en fricking svit på 26:e vånige på Radison Blu och har stort sovrum, två badrum, vardagsrum, arbetsplats, två TV:s och bästa av allt; SNABBT WIFI!! Varken jag eller Amanda har någonsin ens sett något i denna skala av lyxighet. Jag låter bilderna tala för sig själva...