Hello Hong Kong
Nattbuss here we come
Nu börjar resan närma sig sitt slut för idag var sista dagen här i Yangshou!
Planen var att vi skulle ha besökt en grotta med värsta lerbadet, men efter en massa frågande tvingades vi inse att det skulle vara för kallt till och med för vårt vikingablod. Så istället har vi tagit det lugnt här i staden, besökt en park, tittat på tanter som gjorde tai chi, besökt matmarknader och ätit våfflor.
Nu ska vi snart ut för att äta middag och efter det bär det av mot Hong Kong, med nattbuss!! Resan tar ca 10 h, så klockan 07.00 imorgon kommer vi vakna upp i Shenzhen där vi korsar gränsen mellan Kina och Hong Kong för att sedan ta metron in till centrum. Har aldrig åkt nattbuss förut så är fett taggad på detta!! Vi har bunkrat upp med kinesiska sömnpiller, så förhoppningsvis kommer vi få sova lite också. Det brukar i och för sig inte vara något problem för min del, jag kan somna var som helst och hur som helst…
Xingping
Hästberget som verkligen inte såg ut som några hästar. Kineserna som kom på detta lär ju ha druckit lite mycket risvin eller något...
Bamboo Rafting
Moon Hill
WOHO!
Jag var supertaggad när jag vaknade ur morse och klev upp ur (den ovanligt sköna) sängen. Det var ju första dagen i Yangshuo, första dagen på semestern och första dagen för nya äventyr! Supertagget höll i sig i ungefär 5 min, dvs. fram till att jag drog bort gardinerna och insåg att det regnade. Fan också. Vi som i princip bara hade massa utomhusaktiviteter planerade.
Efter att ha pratat med receptionen visade det sig att det dessutom antagligen skulle vara mer eller mindre regnigt hela veckan. Men lite regn har väl ingen dött av tänkte vi och taggade om. Herregud, har man köpt och släpat med sig både regnjacka och paraply så vore det ju synd om dem inte kom till användning. Så vi hyrde varsin cykel, tog en karta och gav oss iväg mot Moon Hill som var dagens mål. Och tur var väl det, för regnet drog vidare och vi fick en helt fantastisk dag bland Yangshuos magiska omgivningar.
Efter ett par första skräckfyllda minuter vande vi oss rätt snabbt med alla bilar och mopeder som aldrig verkade ha hört talas om högerregeln. Snart blev det också betydligt lugnare när vi kom ut från staden. Alla kineser vi mötte var väldigt glada och nyfikna på oss, de hade uppenbarligen inte heller mött några västerlänningar förut. Efter ett tag kom vi fram till denna gigantiska fjäril som markerade ingången till någon grottgrej. Vi nöjde oss med att smygfota utanför.
Omgivningarna var så himla fina! Det kändes verkligen som om vi befann oss i filmen Avatar med alla berg, moln och floder runt omkring oss. Vi såg verkligen allt och lite till; blomsterfält, risodlingar, vattenhjul, tandemcyklar som satt ihop på bredden, en kamel... ja det sista var precis lika konstigt och otippat som det låter som. Fick den tyvärr inte på bild. :(
Efter ytterligare några kilometer kom vi fram till vårt mål, Moon Hill, vilket är ett berg med ett månformat hål. Det var dock högst oklart vilken väg vi skulle ta för att komma upp på berget. En kinesisk tant ville sälja oss biljetter för 20 yuan för att visa oss ”the local way”, men vi tyckte hon verkade lite skum. Sen hittade vi två kinesiska snubbar som knappt kunde ett ord kinesiska. På något sätt lyckades vi ändå kommunicera och det visade sig att dem också skulle upp till Moon Hill och tydligen kände till en hemlig väg där man slapp betala inträde. Gratis är gott, tänkte vi och hängde på dem över en mur.
Efter 15 min leriga stigar och branta trappor kom vi till toppen. Galet fint och mäktigt! Vi höll ihop hela tiden av våra nya kinesiska kompisar, som hette typ Lu och Lung. Eller antagligen hette han inte Lu, för det betyder gata på kinesiska, och det vore väldigt konstigt även för att vara Kina...
18h på kinesiskt nattåg
30 min buss från Guilin North till Guilin South
2 h buss från Guilin till Yangshuo Station
The bittersweet life of Shanghai
Ibland är det så mycket smog att man knappt ser toppen av skyskraporna.
Morgonen då Ida förlorade sin plånbok
Tänk er detta:
Det är torsdag morgon. Du sitter i en lägenhet i Shanghai. Om några minuter ska du ta metron till jobbet. Du tittar ner i väskan för att ta upp plånboken…
Du tänker FML. För plånboken är inte där.
Ganska jobbig situation när man inser att det i plånboken fanns både mastercard, id och pengar. Ganska väldigt jobbigt till och med. Hur löser man då detta? Efter att man letat runt i lägenheten som en idiot kan man förslagsvis springa allt vad man kan till stället där man hade plånboken senast, McDonalds längre ner på gatan i mitt fall. Väl där kunde såklart inte personalen engelska och fattade noll av mina enträgna ”Wallet? You found wallet?”. Då bytte jag strategi och försökte göra en charader istället. Pekade på en annan kunds plånbok, låtsades tappa den, sa ”oh no, I dropped!”, låtsades leta… tillslut fattade en kund vad jag ville och översatt till personalen. Men dem bara skakade på huvudet och sa att de inte hade hittat något.
Fett depp började jag gå därifrån och undrade vad fan gör jag nu? Men jag hade inte hunnit många meter förens jag blev ikapp sprungen av någon ur personalen, tydligen hade de plånboken i alla fal!
Moralen av denna historia:
Ät inte på McDonalds och börja i teater, det kan hjälpa er från många jobbiga situationer.
Rullbandssushi
Det ljuva hotellivet
Yu Yu Garden
The great wall of China
Kinesiska muren är något jag velat se i hela mitt liv och det var faktiskt en av de största anledningarna till att jag ens ville till Kina! Muren är ju med sina 2000 mil världens längsta byggnadsverk, men mycket har såklart blivit nerslitet med åren och stora sträckor är väldigt otillgängliga. Vi valde att boka en tur till Mutianyu eftersom man där både kan se de restaurerade och gamla delarna av muren. Dessutom är det inte lika många turister som hittar hit eftersom de flesta åker till Badaling, vilket är den del som ligger närmast Beijing.
Kvällen innan hade vi firat Halloween i baren på vårt hostel tillsammans med ett gäng spanska killar. De hade dagen innan tagit exakt den tur som vi planerade göra. De gav oss tipset att vi verkligen skulle försöka ta oss så långt och högt vi kunde på den 1,5 h vi hade på oss innan vi var tvungna att vända. Man startar vid torn 14 och tydligen hade spanjorerna tagit sig ända till 30, vilket de sa att vi inte skulle klara. ”But try to get to 20 at least.”
Så kom dagen för våran murtur och vi satt oss på en kall och skumpig buss som åkte i ca 2 h mot byn där man startar. Jag och Amanda köpte biljetter till en cabel car som tog oss direkt till torn 14 och satt sen igång att vandra. Även idag hade vi blå himmel och det blev snabbt jäkligt varmt så våra nyinköpta pannband och tjocktröjor kom inte till någon vidare användning. På många ställen var det sjukt branta trappor, vilket kändes i både flåset och benen, men vi knatade på och försökte hålla ett snabbt tempo utan för många pauser.
När vi hade gått i endast 40 minuter så såg vi plötsligt att det stod 23 på ett av tornen. En liten kinesiska kvinna ville ta kort på oss för att fira att vi tagit oss till toppen. Här slutade nämligen den restaurerade delen och resten av muren vandrade man på egen risk. Vi hade trott att det skulle ta mycket längre tid att ta oss hit och fortsatt framåt, nu helt säkra på att vi skulle nå torn 30.
Vägen blev dock betydligt mer svårtillgänglig, mer som en stig med lite träd och buskar överallt. Mängden vandrare minskade också avsevärt och vi kände oss nästan ensamma på denna gigantiska mur.
Det blev dock som allra knepigast när vi kom fram till torn 29. Vägen härifrån och upp till 30 var en brant sluttning med väldigt mycket lösa stenar och det var rätt svårt att hitta bra fotfäste. En kinesisk vandringsgrupp som var på väg ner stirrade misstroget på oss två unga turister och sa ”You very brave, be careful.”
Det tog nästan 15 min att gå/klättra/dra sig uppåt den sista lilla biten, men herregud vad det var värt det! Muren ringlade sig hur långt som helst och bergen och naturen runt om var helt magisk. Alltså det är säkert något fel på mig för jag får verkligen sjuk gåshud av sånt här. Skykrapor i all sin ära, men jag skulle hellre välja denna vy alla gånger i veckan.
The rain room
Förbjudna städer och himmelska torg
Under helgen som var flög jag och Amanda till Beijing!
Det strugglade lite med biljetter och försenade flyg, men tillslut kom vi fram till vårt hostel och stupade i säng. Nästa dag vaknade vi upp till resans första skyday (a.k.a. dag utan smog där man faktiskt ser en blå himmel) och det kändes som ett bra tecken.
Vi började vandra iväg längs Beijings gator och träffade bland annat en jättegullig hundvalp.
Sho Shanghai
Ett medelhavsäventyr
Dagen till ära har jag lyckats få ihop filmklippen från vår Maltaresa. Titta, njut och bli allmänt avundsjuka.
Söndag & Shanghai
Äventyr i Kebnekaise
I mitten av mars åkte jag och Jakob på ett alpinläger runt Kebnekaiseområdet. En helt galen upplevelse som jag kommer ha med mig resten av livet. Här är vår reseberättelse!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
DAG 1 Vi började resan på buss mot Uppsala och bytte sedan till nattåg till Kiruna. Vi sov i en 6-bäddskupé tillsammans med ett amerikanskt par som skulle åka hundsläde i 8 dygn och en tysk man som hette Hugh och skulle gå i snöskor.
DAG 2 Nästa morgon var vi framme i ett gnistrande ljust och vitt Kiruna. Där tog vi en ny buss till Nikkaloukta som är det närmsta du kommer Keb med bil. Här mötte vi upp våra guider Tovo och Christer samt resten av ungdomsdeltagarna. Många av dem som var med kände varandra från ett liknande klätterläger i somras och var dessutom ett par år äldre, men alla var supertrevliga och bjöd in oss i gemenskapen. Från Nikka till Keb är det ca 2 mil vilket tar en hel eftermiddag med skidor, men vi hade den enorma lyxen att få åka skoter!
Vi packade in i våra sängar på fjällstationen och fick hämta ut vår utrustning som bestod av skidor, lavinsändare, sond, isyxor, stighudar och stegjärn. Skidorna vi använder är randoneeskidor vilket innebär att man både kan använda dem för att gå uppför (knäpp loss hälen och sätt på stighudarna) eller åka utför.
DAG 3 Dagen därpå gav vi oss iväg neråt i dalen till ett isfall för att köra lite isklättring. Morgonen var superfin men snart började det mulna igen och blåsa allt mer. Sänkan vi klättrade i blev som ett litet hål där vinden blåste med sig snö och bara fortsatte att virvla runt. Tillslut var det för kallt och blåsigt så då började vi röra oss hemåt, vilket inte var det lättaste. Det blåste sjuuuuukt mycket. Vi gick tight på ett led, men man såg knappt personen framför sig. I byarna var vi tvungna att stanna och luta oss mot vinden för att inte välta (vilket vi ändå gjorde eftersom vi aldrig var beredda på när vindbyn slutade). De där 4 km kändes som 4 mil, men tillslut stod vi plötsligt framför fjällstationen och kunde komma in i värmen. Det är facinerande och nyttigt att se hur snabbt vädret kan slå om. Man har liksom ingeting att sätta emot när naturen och vädrets makter bestämmer sig för att ta i.
DAG 4 Nästa dag gav vi oss av på en lite längre topptur mot Tarfallastugan. Vädret var helt fantastiskt och tillslut gick vi i bara underställ. Runt kl. 11 så fick vi också se en 95% solförmörkelse vilket var sjukt häftigt! Vi fortsatte att knata på och gjorde knappt några stop alls trots att det började bli rejält brant. Ett tag var det faktiskt jävligt jobbigt, benen var fulla mer mjölksyra och när man tittade uppåt var det fortfarande hur långt kvar som helst. Tillsut kom vi ändå upp frårn det brantaste och den sista lätta uppförsluttningen som gick över glaciären nedanför själva Kebnekaise kändes som ingenting. Vägen nedför var betydligt lättare och väldigt välkommen. Tänk er en lätt svart backe, helt orörd med 30 cm puder och inga andra åkare i vägen! Aaah... dröm!
På eftermiddagen kom vi fram till Tarfallastugan där vi skulle sova. 100 m från stugan stoppade plötsligt vår guide Christer och sa:
"Ja förresten, det finns ingen el eller vatten här. Så vi får elda och hämta vatten ur brunnen därborta. Dasset finns 100 m ditåt."
Jahapp, tack för den informationen, jag hade inte ens med pannlampan. Men trots de något spartanska omständigheterna trivdes jag väldigt bra i Tarfalla. Livet blir väldigt enkelt när allt kretsar kring att hålla sig torr, varm och mätt. Sen var det ju sjukt jävla vackert också.
DAG 5 Nästa dag gjorde vi en ny topptur, denna dag upp på Kaskasatjåkka (2076 möh). Återigen var vädret på topp och återigen var allt så himla fint! Mot slutet av turen gick vi vi längs en bergskam som var så brant att vi var vi tvungna att sätta på oss stegjärnen och ta skidorna på ryggen. Tillslut kom vi upp, tog en obligatorisk gruppbild och åkte neråt. Jag ramlade pinsamt nog rätt många gånger, men herregud detta var första gången jag stod på randonee eller ens åkte i riktig alpin-miljö så jag är inte bitter...
DAG 6 Sista dagen var det dags att ta sig tillbaka mot Kebnekaise fjällstation. Vi tog i princip samma väg som vi åkte på vägen hit. Det snöade ganska mycket men var varken blåsigt eller särskilt kallt. Enda nackdelen egentligen var att glasögonen snöade och immade igen så på vägen ner var det som att åka i blindo. Men vi tog oss tillbaka och kunde nöjda, trötta och glada sätta oss på skotrarna tillbaka mot Nikka.
Jag är så glad över att jag fick uppleva detta äventyr. Det är den här typen av fysiska och psykiska utmaningar som gör att man växer som människa. Dessutom är jag väldigt tacksam över att jag har fått förutsättningarna att kunna uppleva delar av Sveriges som de flesta knappt vet existerar. Länge leve de vackra orörda vyerna.
Mitt i Medelhavet
Här startade vi vår Maltavistelse och vi är mer än nöjda! Preluna är ett 4 stjärnigt hotell (betydligt lyxigare än vad jag är van med haha) som vi tyckte var både prisvärt och hade mycket bra läge. Bästa var ju att hotellet gav oss ett rum med balkong och världens vackraste havsutsikt, trots att vi betalt för enklast möjliga.
Detta är ett område med olika kalkstensgrottor och helt obeskrivligt blått vatten. Helst ska man vara här så tidigt som möjligt eftersom solljuset då skapar de mest spektakulära blåa vattnet. Vi tog en av den många båtturerna för 8 euro som varade i ca 20-25 min, men eftersom vi ville ha mer tid i grottorna (och framförallt hinna BADA i grottorna) så simmade vi faktiskt dit igen efteråt. Det var ganska långt och ganska vågigt (Malta har ingen skärgård alls utan bara öppet hav) men det gick! Vi filmade och fotade massor för allt var såå såå fint.
Vi började med att ta bussen till den stora söndagsmarkanden i Marsaxlokk (försök uttala det om ni kan). Själva staden är väldigt mysig och idylllisk med massa små färgglada fiskebåtar i bukten, men markanden var ganska mycket skräp. Därefter började vi vår vandring mot dagens största mål, St. Peters Pool. Det var sjukt varmt och snåla som vi var knatade vi på i ca 30 min istället för att ta en taxi. Väl framme så var det ändå jättefint, men betydligt mer folk än vad vi räknat med. Vi hoppade från klippor och älskade livet, men utflykten fick ett hastigt slut när Emma fick en allergisk nötreaktion (damn you kvinnan från markanden som sålde kakor till oss) och vi var tvungna att kasta oss hem.
Gozo & Comino är Maltas två systeröar och för att inte missa dessa tog vi en utflyktsbåt en av dagarna. Vi åkte i världens vackraste träskepp och kände oss som värsta piraterna. Först stannade vi till på Gozo där vi åkte i en varm liten buss till The Azure Window, en naturligt skapad triumfbåge i berget. Tyvärr fick vi bara stanna i 15 min (!!), jag hade gärna stannat betydligt längre så att jag hunnit dyka i The Blue Hole också...
Malta har inte så värst många stränder, vilket i och för sig inte gör så mycket för en klippälskare som mig, men eftersom vi gärna ville hinna se en solnedgång gjorde vi en utflykt till Golden Bay som enligt ryktet skulle vara spektakulär i skymmningen. Tack vare dåligt väder på förmiddagen var det inte alls mycket folk här frammåt kvällen. När solnedgången närmade sig lämnade vi själva stranden och vandrade längs melonodlingar och kaktusar upp till klippan vid sidan om. Vi hade med oss färsk frukt som vi köpt tidigare och solnedgången var verkligen sjukt drömmig...
Valetta - Huvudstaden med massa fina gamla byggnader. Arkitekten inom mig blev sjukt imponerad av området vid den nya stadsporten där de lyckads bevara den gamla känslan men ändå skapat helt ny arkitektur, så snyggt gjort!
Paceville - Partygatan i St. Julian där vi var några trevliga kvällar. Väldigt mycket folk (framförallt italienare och engelsmän) och väldigt mycket gratisdrinkar och kuponger (tack, sånt gillar vi). Tipsar om klubbarna Footloose och Havanna.
Last sunset
Det har varit en helt fantastisk resa och bildbomb is on it's way, den kommer om några dagar! Ikväll är jag alldeles för trött och imorgon ska jag packa och förbereda inför ELIT-lägret där jag är med som ledare.
