Jag har varit så galet trött den senaste veckan och då menar jag inte bara på morgonen utan dygnet runt! Har varit helt slut när jag kommit hem från praktiken trots att jag inte håller på med något sådär superansträngande. Sitter mest framför min dator och ritar samt dricker väldigt många koppar te. Antar att det väl beror på mörkret eller något, men det är ändå sjukt segt när energin inte räcker till det man vill.

 

I helgen gjorde jag absolut ingenting förutom att flytta alla möbler mellan två rum (vilket i och för sig var rätt ansträngande) men det verkar hursomhelstha hjälpt för nu har tröttheten försvunnit! Hade så mycket energin när jag kom hem idag att jag verkligen såg fram emot att gå ut och springa de vanliga måndagsintervallerna. Idag blev det 8 stycken backintervaller + uppvärmning, löpskolning och nedjogg. Älskar att springa backintervaller för man känner sig så himla snabb när man rushar förbi alla vanliga joggare som kämpar uppför backen! Jag springer gärna när det är just många andra ute och rör sig i spåret eftersom jag automatiskt tar i mer om jag vet att någon ser på. Det finns framförallt tre sorters personer som gör att jag anstränger mig lite extra:

 

1. Tanter och gubbar eftersom de i 2/3 fall säger saker som "Oj vad duktig du är!", "Hur många gånger ska du springa?" eller "Det där såg ju lätt ut!" Mitt hybris myser lyckligt.

2. Friidrottsmänniskor. Det är inte ofta man ser dem, men när det väl händer så tar jag i allt vad jag har och försöker springa med de mest perfekta löpsteg jag kan. Friidrottsmänniskrona ger sällan komplimanger, på sin höjd kan man få ett litet leende eller en gillande nick.

3. Bandykillar. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om de ens spelar bandy, det kan lika gärna vara fotboll. Och termen "killar" passar väl inte heller helt bra eftersom de så kallade "bandykillarna" kan vara mellan 15-30 i princip. Gemensamt är att dem är killar som ser ut att satsa rätt ordentligt på sin idrott och antagligen tror sig vara rätt mycket bättren än en liten powerwalkande tjej i rosa träningströja (jag powerwalkar ju ner för backen). Ni fattar inte vilken energi jag får av att svischa förbi dessa killar som joggar på i sina VSK-tröjor och tror sig vara bäst i världen. Det bästa är om de joggar i bredd så att man måste skrika "tut-tut" innan man svichar om dem.

 

Nu förstår jag att ni alla är väldigt nyfikna på hur många av dessa personer jag träffade idag? Svaret är ALLA! Jag fick hejarop från en trio gubbar, en nick från ett friidrottspar och var tvungen att skrika "TUT" åt et gäng bandykillar. Så gissa om jag är nöjd med dagens pass?? Herregud vad är det för fel på mig...