Moon Hill
WOHO!
Jag var supertaggad när jag vaknade ur morse och klev upp ur (den ovanligt sköna) sängen. Det var ju första dagen i Yangshuo, första dagen på semestern och första dagen för nya äventyr! Supertagget höll i sig i ungefär 5 min, dvs. fram till att jag drog bort gardinerna och insåg att det regnade. Fan också. Vi som i princip bara hade massa utomhusaktiviteter planerade.
Efter att ha pratat med receptionen visade det sig att det dessutom antagligen skulle vara mer eller mindre regnigt hela veckan. Men lite regn har väl ingen dött av tänkte vi och taggade om. Herregud, har man köpt och släpat med sig både regnjacka och paraply så vore det ju synd om dem inte kom till användning. Så vi hyrde varsin cykel, tog en karta och gav oss iväg mot Moon Hill som var dagens mål. Och tur var väl det, för regnet drog vidare och vi fick en helt fantastisk dag bland Yangshuos magiska omgivningar.
Efter ett par första skräckfyllda minuter vande vi oss rätt snabbt med alla bilar och mopeder som aldrig verkade ha hört talas om högerregeln. Snart blev det också betydligt lugnare när vi kom ut från staden. Alla kineser vi mötte var väldigt glada och nyfikna på oss, de hade uppenbarligen inte heller mött några västerlänningar förut. Efter ett tag kom vi fram till denna gigantiska fjäril som markerade ingången till någon grottgrej. Vi nöjde oss med att smygfota utanför.
Omgivningarna var så himla fina! Det kändes verkligen som om vi befann oss i filmen Avatar med alla berg, moln och floder runt omkring oss. Vi såg verkligen allt och lite till; blomsterfält, risodlingar, vattenhjul, tandemcyklar som satt ihop på bredden, en kamel... ja det sista var precis lika konstigt och otippat som det låter som. Fick den tyvärr inte på bild. :(
Efter ytterligare några kilometer kom vi fram till vårt mål, Moon Hill, vilket är ett berg med ett månformat hål. Det var dock högst oklart vilken väg vi skulle ta för att komma upp på berget. En kinesisk tant ville sälja oss biljetter för 20 yuan för att visa oss ”the local way”, men vi tyckte hon verkade lite skum. Sen hittade vi två kinesiska snubbar som knappt kunde ett ord kinesiska. På något sätt lyckades vi ändå kommunicera och det visade sig att dem också skulle upp till Moon Hill och tydligen kände till en hemlig väg där man slapp betala inträde. Gratis är gott, tänkte vi och hängde på dem över en mur.
Efter 15 min leriga stigar och branta trappor kom vi till toppen. Galet fint och mäktigt! Vi höll ihop hela tiden av våra nya kinesiska kompisar, som hette typ Lu och Lung. Eller antagligen hette han inte Lu, för det betyder gata på kinesiska, och det vore väldigt konstigt även för att vara Kina...
