#preachforparis
|
Kina, Vardagsbrus
![]()
0
Efter drygt 20h konstant resande kommer jag och Amanda äntligen fram till vårt hostel i Yangshou. Vi slänger in våra väskor, slänger oss själva på sängen, fyller i wifi-koden för att kunna skriva till nära och kära att vi är framme... och inser att världen har fuckat upp.
Medan vi sov gott i vår lilla sovkupé har alldeles för många människor blivit kallblodigt mördade. Medan vi knaprade jordnötter och torkade papaya bestämde sig några för att avsluta sitt eget och många andras liv. Jag blir så arg, ledsen och frustrerad. Varför, varför, varför. Jag trode verkligen vi hade kommit längre än såhär.
Mina tankar går till alla i Paris.
-----
Edit: Man blir chockad när något sådant här händer så nära. Det blir så mycket mer greppbart när man ser bilder från Paris välkända gator, platser där jag själv till och med varit. Samtidigt så händer sådant här varje dag i stora delar av världen, men sorgligt nog väcker inte det lika mycket uppmärksamhet. Jag hoppas att detta kan få Europa att vakna och förstå vad alla hundratals flyktingar faktiskt flyr ifrån.
Mina tankar går till alla i Paris.
Och alla andra i terrordrabbde städer.
Kommentarer
Trackback
