Tre veckor framöver kommer jag inneha mitt nya ämbete innan praktiken tar slut och jag kastas tillbaka till verkligheten och skolan. Men fram tills dess lever jag i min egen lilla solskensvärld och sitter vid ett sofistikerat skrivbord och låtsas vara sofistikerad hela dagarna.

 

Jag har fått en rulle med smörpapperstunnt skisspapper, ett block med tjockare papper att skriva ner smarta idéer i, massor av olika sorters pennor, en skum linjal med tre kanter (va?), diverse kartong och skumplastbitar att bygga husmodeller med.... kort sagt har jag asmycket profesionell utrustning och känner mig fett viktig där jag sitter vid mitt sofistikerade skrivbord. Detta trots att projektet jag håller på med (att rita ett attefallhus åt en kund) egentligen inte är på riktigt. "Kunden" är en tjej som jobbar på kontoret och "huset" ifråga kommer antagligen aldrig byggas. Jag vet allt detta men ändå så kör jag på i tron att detta är ett sjukt seriöst och i allra högsta grad verkligt projekt. I morse var jag t.ex. i "kundens" trädgård och fotade och mätte upp avstånd. Mina fötter blev dygnsura och kalla av daggen, men vad gör man inte för konsten...