Det bjöds på tårta (mormor var väldigt noga med att poängtera att blåbären i mitten var en safir), saft och kakor. Som ni ser på bilden lekte alla tydligen flugor och bar matchande blanka solglasögon. Mycket vackert.

 

Förresten, alltså det där med namnen på bröllopsdagar är ju bara helgalet... För det första; vem kom på alla dessa namn? Och för det andra; varför kunde inte denna sätta dem i någon sorts logisk ordning?  Hur kan glasbröllop vara bättre än diamantbröllop? Borde det inte bli bättre och bättre ju längre tiden går?

 

Mamma gjorde en lite rolig grej som avslutning. Hon tog kort mormor och morfar när de ställde upp sig som på sin bröllopsbild. Tyckte det blev så himla fint resultat! Inte bara rent bildmässigt utan även på ett mer symboliskt plan. Den där dagen för 45 år sen stod de tillsammans och lovade att älska varandra i nöd och lust, och nu 45 år senare så står det fortfarande bredvid varandra. Det är väl som de säger, gammal kärlek rostar aldrig.