Jag har något att bekänna. Jag har snott en liten minion.
Den stod bortglömd och oälskad i en städskrubb på Elit-lägret och jag kunde liksom inte motstå den. Jag hade världens skuldkänslor först, men sen intalade jag mig själv jag faktiskt gjort den en god gärning. För ärligt talat, var gör han (av någon anledning är alla minions killar) mest nytta; på en mörk städskrubbshylla där ingen ser honom eller bredvid min säng där jag blir megalycklig så fort jag vaknar?
För jag tror helt och fulltpå att det är denna lilla herres förtjänst att jag tar mig upp varje morgon. Ungefär så här brukar vår diskussion gå på mornarna:
Minion: Good moorning!! Humbelibumbeli up u go!
(Alltså, har ni sett Dumma mig vet ni att de faktiskt pratar så)
Jag: Nej, vill inte...
Minion: Pretty pretty please...
Jag (dör lite av all gullighet): Okej då, bara för den här gången...
Om någon mer har problem att vakna i tid rekomenderar jag starkt att ni går och snor en söt plastfigur.